tisdag 15 juli 2014

Måndag 15 juli - Citypuls på landet, finns det?

När jag för omkring ett år sedan skrev detta framstod tanken på att flytta så långt från stan ändå som väldigt, väldigt avlägsen. Det gör den inte längre. 
Jag vill ha allt som jag hade. Promenadavstånd till havet, känna mina grannar, ¨community¨ känsla där allt känns lite mer familjärt. I en mindre stad är nätverket lättare att binda ihop om än samtidigt som det har en begränsad räckvidd.

Men jag vill ju ändå på något sätt behålla det jag har. Fantastiska kommunikationer, butiker, restauranger, bibliotek och gym att bara välja och vraka av. 

Jag frågar mig själv om och om igen, vad är mest värt? Svaret? Det blir nog troligtvis så att vi flyttar utåt igen. Men inte ännu. Det är väl ändå så att allt går att skapa utom läget? Inte längre så osannolikt och avlägset med andra ord. Allt kan förändras.

/K

måndag 14 juli 2014

Måndag 14 juli - Västkustsommar <3

Sedan flyttlasset gick hem till Sverige händer det ganska ofta att jag undrar över vad tusan jag gör här egentligen. Men så kommer de. Dagarna då jag minns varför det är här jag skall vara. Västkustsommar at its best är så himla oslagbart.

Kommer finvädret tillbaks till min födelsedag tro?

/K

söndag 6 juli 2014

Söndag 6 juli - Möhippa för M



Att göra en vän glad är för att använda ett uttryck ur en gammal reklamfilm - priceless.

Igår var det dags för möhippa. Min kära vän M skall bli fru nästa helg och det blir ett litet privat bröllop. Någon möhippa hade hon inte förväntat sig så därför blev hennes min då hon fick syn på sina barndomsvänner och oss ¨i nya staden vänner¨ samlade utanför porten totalt oförglömlig. 

Bubbellunch med jordgubbar fick inleda hippan och skratten ville aldrig ebba ut. Bruden smyckades i en tiara som kvalitetssäkrats av en expert på sagoprinsessor (R:s sexåriga bonusdotter) och kosan styrdes sedan mot Arkens spa på Hisingen. Bästa möhippespat kom vi fram till. I poolerna avhandlades det bästa tjejsnacket och havet låg lugnande framför oss när vi njöt av fotbad, bastu och hängmattor. Jag bestämde mig för att livet är för kort för att inte ha ett stort trädäck med en hängmatta utanför huset och hade kunnat ligga kvar hela natten.

Men vi hade ju fler aktiviteter på schemat och det bar efter 4 avslappnande spatimmar av mot M & E:s lägenhet för middag, vin, whiskey och kladdkaka. Bruden fick svara på ett gäng frågor som redan besvarats och förmedlats av hennes tillkommande. Skratten haglade återigen och det var så underbart att se hur vi verkligen lyckats med att ge M en fantastisk dag. 

Vid halv tvåtiden kom min älskade make och hämtade mig och det enda min kraxande förkylningsröst fick fram var att det var en fest helt klart värd att tappa rösten för. Att göra någon annan glad är nog det bästa sättet att göra sig själv lycklig.

/K


fredag 4 juli 2014

Fredag 4 juli - The botten was nådd.

Idag gick jag hem från jobbet efter att ha använt upp cirka en hushållsrulle för att snyta mig och därpå insett att mina kunder inte kunde förstå ett ord av vad jag sade med min väsande förkylningsröst och igentäppta näsa. Jag gick hem för att det helt enkelt var omöjligt att göra ett bra jobb och det var det enda rätta.

För drygt tre månader sedan hade det varit en omöjlighet. På min förra arbetsplats var kulturen en helt annan. Det ¨gick bra¨ att jobba hemma om du var sjuk ifall du kände att du orkade. Men helst skulle de anställda inte vara sjuka över huvud taget. Jag har nog aldrig varit så sjuk i hela mitt liv. Förkylningar, feber och virus som vägrade ge sig. Det blir så lite tid kvar att ta igen sig på när övertiden är daglig. Men det blev så normaliserat att ingen av oss märkte det. Eller vi märkte ju att vi inte mådde bra men det liksom ¨skulle¨ vara så. 

Därför kändes varslet som världens katastrof när det kom. Men katastrofen blev min räddning. Efter en hel månad av sömnlöshet som blev så svår att det vara bara till att köpa receptfria tabletter mot oro för att åtminstone ta udden av paniken visade den sig till slut. Min styrka som legat begravd i mig så länge att jag trodde den var borta för alltid. Sista dagen gick jag upp fullt beslutsam. Genom min fackliga representant förde jag fram ett bud som jag grunnat på under natten och meddelade att det var vad som gällde eller så skulle det inte bli någon deal. Sex timmar senare använde jag några av mina sista komptimmar och gick därifrån med min deal på papper. Två dagar senare fick jag besked om att jag fått ett nytt jobb.

Ett nytt jobb som är åtminstone lika stressigt men där det finns rutiner och hjälpen finns till hands om jag behöver. En arbetsplats vilken jag kan gå hem ifrån om jag är så sjuk att det påverkar min arbetsförmåga utan att behöva skämmas. 

Att det känns så stort, gå ifrån jobbet två timmar tidigare en fredag på grund av sjukdom utan att förtäras av skuld och olustkänslor. Det ger mig kalla kårar över hur mitt tidigare liv såg ut och jag lovar mig själv att det aldrig, aldrig, aldrig får bli så igen!

/K

tisdag 24 juni 2014

Tisdag 24 juni - It is not in the stars to hold our destiny but in ourselves.

Är det fånigt, uppblåst eller naivt att vilja något...mer? Det talas så mycket om att våga vinna men går det att våga för mycket?

Det hoppas jag då innerligt inte.

Min kompass har alltid pekat mot drömmarna och därför har jag också styrt kursen ditåt. Det är min stolthet.Men av någon anledning har de senaste åren inneburit deviation från den givna kursen. En del välmenande och några inte alls särskilt välmenande ¨Men är det inte dags att du nöjer dig¨ eller ¨Du kan ju inte hålla på med allt det där, det orkar du inte¨ har fått mig att tveka och vrida rodret i en annan riktning trots vetskapen om att kursen är rätt.

Det är dags att vrida tillbaka rodret och ställa kursen rätt. Drömmar uppfylls men det fantastiska är att de aldrig tar slut. Jag kan inte nöja mig. Kan inte bara rota mig där jag är och stanna kvar där. Äventyret och utmaningen är mitt kall. Vissa dagar får det mig att undra vad tusan det skall bli av mig. Men de allra, allra flesta dagar är det min styrka. 

Så vad betyder då att vrida om rodret? Just nu inget i andras ögon särskilt spännande. I mångas ögon är det troligen bara dumt. Jag har ju fast jobb, vad skall det då vara bra att hålla på med en massa dumheter för? Därför att jag måste. Därför att jag är mer kreativ än så och vill få mer av det kreativa i mitt liv, i min vardag. 

Rent praktiskt innebär allt det här ett löfte till mig själv att inom ett år påbörja fördjupningskursen i yoga som är grunden i lärarutbildningen. Att börja läsa språk igen. Och att öva mer på stickning och virkning. 

Inte konstigare än så. Inte mer revolutionerande. Men så viktigt för mig.

/K

lördag 21 juni 2014

Lördag 21 juni - Saltstänk, jordgubbar och bäää.

Jordgubbsfrukost och picknick på stranden. Bara du och jag. Havet var kanske lite kyligt men badas skall det göra. Ligga på en filt med varsin bok. Vinka till ett par svanar som simmar förbi.

Med håret salt av havsvatten styr vi sedan kosan mot mataffären och sedan mot landet och vännerna. Lammen hälsar oss välkomna, hästarna likaså. Mat i all oändlighet och barnskratt. En promenad i skogen. Jordgubbar och glass.

Kära sommar, stanna hos oss länge!

/K

fredag 20 juni 2014

Fredag 20 juni - Midsommarafton

Midsommaraftons morgon och jag har för en gångs skull kommit ihåg att köpa jordgubbar.

Känner mig först lite felplacerad när jag kikar ut på spårvagnarna utanför fönstret men det är bara för att jag fortfarande är så nyvaken. För sedan hinner minnet ifatt mig, vi skall ju fira midsommar på landet!

Alltså inte hemma i Bohuslän, då hade vi ju kört redan inatt. Nej, vi skall ut i skogen i Härryda. Sjöar, lamm, trevligt sällskap och grillning. Men före det en liten tur till Torslanda för ett midsommardopp i havet.

Trevlig midsommar!

/K